British artist 1754-1818  Related Paintings of Thomas Guest :. | Female nude with black hat | Portrait of French stateman Charles Maurice Talleyrand-Perigord | In the Spring Time (mk460 | Little Boy in a Windsor Chair | Lady in Blue Dress in Interieur |
Related Artists:
Maratta, Carlo
Italian Baroque Era Painter, 1625-1713 was an Italian painter of the High Baroque period, active mostly in Rome. Born in Camerano, then part of the Papal States. He came as a boy of 12 to apprentice in the studio of Andrea Sacchi. Like Sacchi, his paintings have a classicizing tone, inspired by the works of the great painters from Parma and Bologna: Carracci, Guercino, and Lanfranco. He developed a close relationship with Sacchi till the death of his master in 1661. He worked alongside Francesco Cozza, and Domenico Maria Canuti in the decoration of the Palazzo Altieri. His first prominent work is an Adoration of the Shepherds for San Giuseppe die Falegnami in 1650. He came to establish one of the most prominent art studios in Rome of his time. Other major works are the The Mystery of the Trinity Revealed to St. Augustine (c. 1655) painted for the church of Santa Maria dei Sette Dolori, The Appearance of the Virgin to St. Philip Neri (c. 1675) now in the Pitti Palace of Florence, The Virgin with Saints Carlo Borromeo and Ignatius of Loyola and Angels (c. 1685) for the church of Santa Maria in Vallicella, and The Assumption of the Virgin with Doctors of the Church (1689) for Santa Maria del Popolo, . His numerous depictions of the Virgin earned him the nickname Carluccio delle Madonne (Little Carlo of the Madonnas). The style of Maratta is a classicized Baroque, more restrained and composed than the styles of Cortona and Carracci, thus more allied to the traditions of Sacchi, Albani, and Reni. He was one of the artists favored by Giovanni Bellori. Maratta was known for his insightful portraiture. In 1650, Maratta was introduced to pope Alexander VII, who commissioned many paintings including one of his greatest works, a painting of Constantine destroying the idols for the Baptistry of the Lateran. This work brought Maratta increased fame in the Vatican, and in 1704 Maratta was knighted by pope Clement XI. Other works include an altarpiece in the San Francesco Saverio Chapel of the Church of the Gesu, in the right transept. In 1679 or 1680, a daughter, Faustina Maratti Zappi was born to Maratta by a mistress,
Karl Pavlovic Brullow
1799-1852
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.